Den här gången skulle vi ner till Malmö och vi hade nog alla räknat med att det skulle vara varmt och sommar där nere. Ironiskt nog så var Malmö typ det kallaste stället i Sverige och varmast var det i Kalix. Vi fick rapporter om strålande sol i Stockholm med 22 grader varmt. Själva hade vi kallt och regn. Stod man still det minsta lilla så börjande man frysa, så det var överhängande risk för förkylningar.

Sammanfattningsvis var det ett jättebra läger tycker jag och jag lärde mig nya saker och det kändes som att vi blev ännu mer ett lag.

Torsdag

Torsdagen så var det samling vid 3-tiden och sen lite teori och middag. På kvällen så gick vi ut i parken bredvid skolan där vi bodde och lekte lekar. Det var riktigt roligt och vi var ganska flamsiga och fnissiga och på det hela taget en mysig kväll tillsammans.

Fredag

Fredagen så hade vi träning 2 timmar på förmiddagen och 2 timmar på eftermiddagen, varvat med mat och teori.
Redan vid första träningen så började min vänsteraxel bli gradvis sämre och sämre. Jag kommer ihåg att den hade sagt till förut några dagar innan, men det var en sån där lätt ping som inte gör ont, men påminner om att den är där en kort sekund. Sen glömmer man bort den lika snabbt som den försvann. Fast nu på träningen när jag skulle putta på folk i olika övningar så blev den ondare och ondare. Till slut så började det göra ont konstant även när jag inte använde axeln. Jag tog det lite lugnare och gjorde inte lika många repetitioner på övningarna för att spara lite på axeln. Den måste ju vara med nästa dag när vi ska iväg och spela match.

Efter träningen på eftermiddagen så skulle jag gå upp till omklädningsrummen och då högg det till i ljumsken när jag skulle gå upp i trappen. Hårt! Kunde knappt ta mig upp för trappen och jag vet inte varifrån den kom, för jag hade inte känt något alls tidigare. Efter dusch och nya rena kläder så hittade jag en man ute i korridoren som hade ställt upp en massagebänk och behandlade en av töserna i laget. Jag gick bort dit och ställde mig i kö. När det blev min tur så fick han titta på axeln och ljumsken och han pillade på punkter som gjorde galet ont. Förmodligen i ren panik så skrattade jag massor för jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Efter fixande och trixande så sade han att jag kunde återkomma om jag hade fortsatta problem dagen efter. Senare på kvällen så blev det ännu värre med trappgången och även i vanlig gång så bråkade ljumsken. Efter en natts sömn så var ljumsken helt frisk och fungerade felfritt resten av lägret. Det kunde man dock inte säga om axeln som fortsatte bråka.

Lördag

På lördagsförmiddagen så var det lite lugnare träning och förberedelser inför matchen. Jag var med i början. När de ställde upp damerna för match-genomgång offense mot defense då de skulle gå lite hårdare mot varandra, så gick jag och klädde på mig varma kläder och stod bredvid och tittade på och försökte hänga med i de olika spelen.
Sen fick vi mat och väntade på bussen som skulle ta oss till Kristianstad där vi skulle spela mot Kristianstad Predators U15-lag. Jag tror det tog 1,5 timmes restid med buss dit. Väl framme så var det ombyte och så fick jag lite salva på axeln som skulle göra den varm och medgörlig under matchen.

Min Första Match!

Den har fått ett eget inlägg så klicka här.

Efter matchen så var det en efterlängtad dusch och så skulle jag få lite mer grundlig behandling igen av axeln. Han började med axeln men märkte att typ hela framsidan och även andra axeln var väldigt stela och musklerna spända. Jag fick en väldigt genomgående massage där han mjukade upp musklerna i axlarna och över bröstkorgen och upp i nacken. Han frågade om jag hade väldigt ont, för det verkade så när han kände efter, och det kändes skönt att han kommenterade på det. Så jag inte bara håller på att inbilla mig saker. Ibland tror jag nästan det, för jag blir lätt leabruten och lättskadad och kinkig tycker jag. När han var klar så tyckte han att jag bör vila axeln i några dagar och att jag skulle titta förbi även på söndagen, om jag hade tid, så skulle han köra ett pass till på musklerna.

Sen var det dags att åka buss tillbaka, med ett snabbt stopp hos Tyson för de som ville köpa saker. Jag lade en stor beställning som kommer ruinera mig de närmaste månaderna, men det får det vara värt.

Vi kom hem sent och jag tror inte att jag sett flickorna komma så snabbt i säng och så snabbt tyst och still och sov. Vi slocknade som små ljus allihopa.

Söndag

Vi fick lite sovmorgon på söndagen så frukost var 7.30 istället för 7.00 som den brukar vara. Det var vi tacksamma för.  :)
Sen hade coacherna bestämt att vi skippar den andra träningen som stod på schemat, så det blev bara en träning på förmiddagen med skydd på. Vi tog det ganska lugnt och fick öva på lite tekniker och O-line/D-line körde lite mot varandra där vi gick igenom olika spel, för att se vem som skulle ansvara för vem och hur man skulle gå, och vad man ville uppnå med det.

Sen var det tillbaka för att packa och städa och äta mat.
Det var väl första gången i historien som vi var klara före utsatt tid.  :)

En liten rolig notering.
Vi var 4 tjejer som skulle till centralstation för att åka tåg hem. När vi klev av bussen vid stationen så hörde Frida några killar säga något i stil med "Inte kan väl dom tjejerna spela amerikansk fotboll?" när de såg oss med våra packningar och axelskydden över väskorna.