Jag fick låna Yvettes hjälm och axlar och försökte hitta övriga borta på Gärdet. Det visade sig att jag fått fel vägbeskriving och att de hade flyttat på sig till ny plats, men jag lyckades hitta dem till slut.

Det var bara att kasta sig in i träningen och börja köra. Jag fick instruktioner om att jag skulle stoppa tjejen som sprang runt. Hon sprang i vinkel ut och jag körde i mötande vinkel emot henne. Jag var fullt beredd på att hon när som helst skulle ändra riktning och det gjorde hon. När jag skulle följa efter och vände på mig så hände något i vänster knä och det bara vek sig. Jag låg på backen och förstod inte riktigt vad som hade hänt.

Det var en bra påminnelse då jag fick så fint demonstrerat exakt hur svaga mina knän och förmodligen övriga leder är. Det gjorde rejält ont, men ändå att det inte var någon mer allvarlig skada. Detta gjorde att jag inte kunde vara med något mer på ute-träningarna. Gjorde några försök men varje gång så sade knät ifrån och tyckte inte att det var någon bra idé. Det tog väldigt lång tid för knät att bli bra igen. Det gick bra sen när vinterträningarna började.

Hmmm.... Om man väger 95 kg och har suttit still framför datorn, både på jobbet och hemma, i 16 år så kanske knän inte tycker om att flytta på nästan 100 kg i fart.
Make sense.

Jag gick till Rehband Center och köpte de stabilaste knästöd de hade med stålskena längs med sidorna, till båda knäna. Sen köpte jag även till handlederna då jag börjat känna av dem också lite ibland.
Nu ser jag mig som att jag har utgångsläget skadad och ska rehaba mig upp i styrka och tålighet. Så planen är att så småningom kunna gå ner i skydd, men just nu är nog knäskydden en väldigt bra idé.