Nu är jag lite knäpp igen  :)  Jag lovar att jag började göra mig redo för att gå till träningen redan vid 17-tiden när träningen börjar 18.45 och det enda jag behövde göra vara att ta på mig benskydden och sen gå till Odenplan för att ta tunnelbanan till Zinken. Restid 13 min enligt SL. Ändå lyckades jag komma mellan 15-20 min försent. Jag tycker verligen inte om att komma försent och lyckas oftast hålla tider, men då och då så blir det så här.
Jag irrade runt som en yr höna och var ganska mycket extra nervös för jag har inte varit på träningen på två veckor för jag har varit sjuk (och bortrest samtidigt).  Det var väldigt många "ska bara" som dök upp när jag gick runt och kollade köket, min arbetsplats, badrummet osv. Sen kändes det som att jag skulle dö om jag gick till träningen. Det var förvisso ganska nära sanningen ändå.  :)

Väl framme så var det att skynda på med axlar och hjälm och springa ett varv runt Zinken för snabb uppvärmning. Redan där märkte jag att väldigt mycket har försvunnit av det jag lyckat träna upp i kondition tidigare. Det är väl i kombination med att kroppen inte helt återhämtat sig heller från förskylningen eller vad det var jag hade. Jag sprang kortsida, långsida, kortsida och sen gick jag sista långsidan. Passade på att värma upp armar och axlar och gjorde lite utfallssteg och sånt, men grunden var att jag inte orkade springa längre.

Sen var det in till tjejerna och vara med på övningarna. Först var det träning på att komma rätt in i en tackling så att huvudet hamnar på rätt sida och upp, och att man bryter ner ordentligt så man kommer lågt in i tacklingen. Det var i lugnt tempo. Det viktiga var att göra rätt och nöta in rörelsen så den kommer naturligt även i stridens hetta.

Efter det så var nästa övning att en tjej ska fånga en boll som passas till henne och så ska hon springa ner till en linje som motsvarade Goal line och så skulle hon hålla sig innaför eller på hash marks som var tänkta sidlinjer. En annan tjej ska försöka stoppa bollen eller putta ut utanför området. I blandade par så körde vi den övningen så att man både sprang med boll, och försökte stoppa boll, ett flertal gånger. Det var en kul övning. Gillade den. Enda som jag skulle vilja ändra på är att köra på led istället. Det blev lite rörigt när man skulle hitta ny partner att gå emot och det blev lite ostrukturerat med vilket par som stod näst i tur.

Sen var det träning på att röra sig bakåt, lågt. Tvärs över planen. Den tjejen som gick framåt skulle köra lite åt höger och sen åt vänster och lite huller om buller. Den som backar ska skugga henne hela tiden och se till att hon är framför. Det såg inte så jobbigt ut när man tittar på den från sidan, men skenet bedrar. Det tog ordentligt i låren, och jag kunde även känna av lite i ryggen.
Efter att ha kört den i några varv så var det liten vilopaus och sen skulle vi gå mot gossarna igen.

Vi körde några spel där O-line bestod av pojkar och D-line flickor (och en och annan gosse). Det var kul och vi fick ganska bra rytm och körde flera gånger. Först fick jag vara inne på D-line som Nose, och sen blev jag bakflyttad till Sam eller Wilma tror jag. Man fick en helt annan överblick över spelet när man stod lite längre bak. Jag såg faktiskt vad som hände bakom O-line. Det var till att försöka gissa vad QB skulle göra med bollen och vem som skulle få den och försöka springa och stoppa så snabbt som möjligt. Hela stämningen var lätt och det var mer lek än allvar, utan att bli oseriöst.  På det hela taget en väldigt bra måndags-kväll på Zinken. Det sista som hände var naturligtvis att jag skulle falla raklång bakåt ordentligt ner i backen. Lite omskakad kände jag mig och var lite orolig för bakhuvudet. Det var väldigt likt gången jag fick hjärnskakning. Men huvudet klarade sig fint. Däremot så blev det ont i korsryggen. När jag kom hem och hade duschat och ätit så var det spikmattan som kom fram. Somnade hårt. Efter två timmar på mattan så kom Micke in och väckte mig. Bort med mattan och sen sov jag gott resten av natten.