En gång för länge sedan när jag fortfarande bodde i Väsby och hade lite problem att hantera min nervositet och ångest och behövde hjälp, så bad jag om KBT. Svaret jag fick då är att det är massa års väntetid och det var inget som de kunde hjälpa mig med och här är en kurator som du kan prata med 10 gånger. Det kan jag säga inte gav någonting. Jag menar att jag har ju lite koll på hur jag ska hantera mina attacker, men ibland räcker det inte till, det jag redan vet och jag behöver bättre verktyg. Det enda denna kurator kunde säga var att "Ja, du verkar ju ha koll på det här." 10 gånger. Totalt bortkastat.
Men jag hade ju läst på nätet också att det är långa kö-tider och många kör privat istället för det är nästan omöjligt att få genom vanliga vården. Så sen dess har jag inte tänkt så mycket mer på KBT.

I måndags var jag hos doktorn med en lista över saker som jag ville få ordning på. Inga akuta saker, men det hade samlats ihop en del och det var lika bra att ta tag i det. En av punkterna var att jag behöver hjälp med min nervositet inför varje träning. Nu har det gått 1,5 år och jag har fortfarande problem. Jag hade tänkt att det skulle gå över så småningom, det brukar det göra, men inte nu. När jag berättade hur jag mår (i olika grader) inför att jag ska iväg till en träning så sade min husläkare att han skickar en remiss till KBT. Jag trodde inte mina öron! Jag älskar min nya husläkare! Han är bäst! Han har hjälpt mig med hostan och han är konkret och han löser saker, till skillnad från Väsby.

Så idag var jag på min första KBT. Vi kom inte så långt. Tiden tog slut innan jag hade hunnit igenom min historik så hon vet vad hon har att jobba med. Men ny tid är inbokad och foten är inne och nu hoppas hoppas hoppas jag verkligen att jag ska få de verktyg jag behöver för att kontrollera mina överdrivna reaktioner. Det ska bli riktigt spännande och se vad som händer framöver.