Fortsatte med att fylla på med historik och mitt sätt att reagera på olika saker som skulle kunna vara relevant att veta för behandlingen. En bit in i samtalet så sade hon att hon skulle vilja ge mig en remiss till en fullständig psykologisk utvärdering hos specialister för Aspergerpersoner. Tydligen så ser terapin lite annorlunda ut för oss. Hon kände att det var för många faktorer än bara lite jobbigt att gå till träningen och därför så är det bättre att göra det ordentligt från grunden.

Vad det gäller KBT-behandling så gör jag redan liknande själv så hon var lite fundersam om det skulle göra någon nytta med mig. En stor del av behandlingen är att utsätta sig för det som gör att man mår dåligt och inte undvika det. Och det har jag ju gjort genom åren.

Jag ska tillbaka en tredje gång den 23 februari och då ska vi skriva en remiss och skicka mig vidare till nästa ställe.

Jag är lite orolig för det, men det kommer förmodligen att bli bra till slut.
Dels gillar jag henne. Hon är konkret och verkar ytterst kompetent, så jag vill ju helst inte byta bort henne, och dessutom mot något okänt. Jag har i tidigare kontakter med psykvården hittat riktiga miffon som behövde mer hjälp än jag.
Vill inte råka hamna hos en sån igen... Men i så fall så får jag väl försöka byta.

Jag var lite nedstämd på vägen hem och även en stund efter att jag kom hem. Istället för att komma igång med en behandling och få ordning på mina reaktioner så känns det som att det nu blir en mycket mer långdragen process, men den är säkert väldigt nyttig och i längden den bästa lösningen.