Idag var det mer AS (Asperger Syndrom) än vanligt. Träningen skulle börja kl. 8 på kvällen och jag var så galet nervös redan vid 6-tiden att jag var gråtfärdig och skakig och kallsvettig och mådde jätte jätte dåligt. Samtidigt är jag fullt medveten om att jag överreagerar så jag känner mig samtidigt också väldigt fånig och tycker att jag borde kunna skärpa mig. Men det går inte så bra... Jag måste säga att det var ruskigt nära att jag inte skulle komma ut genom dörren. Det var med nöd och näppe att jag kom iväg. Rachid var lite söt och kom fram och undrade om jag mådde bra. Såg tydligen inte så frisk ut.  Kände mig inte så frisk heller så det var väl rätt i och för sig. När väl träningen satte igång så började det lätta.

Nog för att jag brukar vara lite nervös inför varje träning, men det blev nog mycket extra i dag för att jag inte har varit med på träningarna på två veckor (magsjuk och sen förkyld). Men ändå... Det är en ganska kraftig överreaktion... Om jag ska dra mig till minnes så känns det som jag har blivit värre på det här området sen sjukskrivningen (2004). Vill inte minnas att jag var så här känslig (om jag inte råkade vara i en lite djupare depression) förut.

I vilket fall som helst så blev jag väldigt trött på mig själv, samtidigt som jag blev lite stolt över att jag faktiskt kom iväg. Mynt med massa sidor...